Beirut. Det var narmare 30 grader varmt nar jag kom ut fran flygplatsen. I taxin pa vagen in till stan slogs jag av tva saker. Det forsta var den vagade reklamen, hyffsat lattkladda modeller sitter lite har och dar pa husvaggarna. Det andra var all militar. Mitt hostel ligger i ostra Beirut intill Martyrernas torg, dar flera stora demonstrationer har hallits efter mordet pa den kristne premiarministern Rafiq Hariri i februari. Igar kvall var det en mindre demo nar jag kom, omgiven av soldater. Pa gatorna sag man en hel del militarjeepar och nar jag tog en kvallspromenad i granderna senare pa kvallen motte jag sex k-pistbevapnade soldater. Det kandes ratt bisarrt. Tydligen blev en kvinnlig syrien-kritisk journalist, May Chidiac, utsatt for ett bombattentat i sondags, vilket kanske forklarar en del av den militara aktiviteten. Men det verkar som om jag far vanja mig vid att se soldater lite har och dar.

Man kanner pa en gang att man befinner sig pa en politiskt laddad plats. Det ligger liksom i luften. Kanslan forstarks av att man da och da ser utblasta hus med kulspar pa fasaderna. Over allt hanger bilder pa Rafiq Hariri och igar kvall hann jag med att besoka vad som verkar vara hans minnesplats vid martyrernas torg. Inne i taltet fanns stora fotografier pa honom och de stora demontrationerna som foljde mordet. Pa en elektronisk tavla lyste "224" med stora roda siffror -antalet dagar sedan han mordades? Pa Universite Saint-Joseph fick jag en vit ros med texten "27 septembre: Journee internationale de mobilisation contre la guerre et l'occupation" Pa baksidan stod "Que la blancheur de cette rose puisse porter une leur d'espoir aux libanais en ce moment obscurs... Une pensee pour May Chadiac"

"27 september: Den internationella dagen mot kriget och ockupationen" "Hoppas att rosens vithet kan ge libaneserna hopp i denna osakra tid. Med tanke pa May Chadiac". Typ.

Idag har jag agnat den mesta tiden at att hitta en kurs i arabiska. Utbudet ar halvdant med jag har hittat en helt ok kurs pa Centre Culturel Francais. Den kostar runt 1800 pistolas och pagar i drygt tva manader med undervisning 6 timmar i veckan. Fragan ar vad jag ska gora med de ovriga 158 timmarna? Jag vill snabbt hitta en lagenhet eller ett rum att hyra aven om mitt hostel bara kostar 6 dollar om dagen. Dels vill jag ha ett eget rum, dels vill jag inte hanga omkring med backpackers.

Hittills har jag mest rort mig i de kristna delarna av Beirut. Jag har knappt sett en enda sloja, daremot ser man tjejer med tajta linnen lite har och dar. Innerstaden verkar vara lite mindre an Stockholms och man kan ta sig fram ganska bra till fots, trafiken ar lugnare an befarat. Det ar inte som i Sverige precis, men inte heller som i Marrakech vilket ar det varsta jag upplevt. Inga asnekarror i fel korriktning med andra ord...

Det kanns bra att vara har men en aning forvirrande. Turistinformationen var stangd idag, hoppas de kan hjalpa mig med lite saker imorgon.