Hizballah-wannabe

Baalbek ligger i Bekaadalen i nordöstra Libanon. Staden är förutom sitt fantastiska romerska tempel känt för att tillsammans med Beiruts södra förorter utgöra Hizballahs huvudfäste. När jag för första gången kom till Baalbek i december 2005 fick jag bo hos en familj som jag träffade på bussen på vägen dit. Det går ofta till så i den här delen av världen, man får verkligen anstränga om man inte vill bli hembjuden på te, middag eller till och med övernattning hos folk. Ingen i familjen, förutom pappan som sällan var hemma, pratade engelska och på den tiden kunde jag knappt 50 ord på arabiska. Jag hängde mest med mor, son (19) och dotter (23) och fast vi knappt kunde prata med varandra hade jag tre fantastiska dagar tillsammans med dem. De var otroligt varma och vänliga och tog hand om mig som vore jag en del av familjen.

När jag nu, fyra år senare, kom tillbaka till Baalbek ville jag såklart leta upp familjen för att få tacka så mycket för senast och se hur de mådde. Men jag hade inget telefonnummer med mig, ingen adress och jag hade glömt deras namn. Allt jag kom ihåg var att de hette Dansdash. Baalbek är ingen jättestad men där bor gott och väl 100 000 människor. Jag kom ihåg hur deras gata såg ut och att de bodde hyfsat centralt så jag begav mig ner på stan för att försöka hitta kvarteret där de bodde. Hette inte sonen i familjen Wassim?

Efter en halvtimme kändes det som om jag var ganska nära. Men jag kunde inte minnas säkert. Jag gick gata upp och gata ner men utan resultat. Jag tog in på en liten sidogata när jag fick syn på ett vackert fruktträd jag ville fota. Så jag tog några bilder och gick vidare. Efter tio meter kom en stor och rejält tjock libanes i min egen ålder fram till mig. Han var upprörd.
Det är förbjudet att fota här, ge mig filmen, sa han. Jag protesterade.
Ge mig filmen! sa han.
Jag såg på honom. Han var stor. Arg. Och han hade en rätt puckad uppsyn. Jag vägrade, förklarade att jag bara tagit en bild på ett fruktträd och att han skulle lugna ner sig.
Ge mig filmen! svarade han och försökte ta kameran som jag höll i min hand. Det var ganska tomt på gatan, men i ögonvrån såg jag hur folk stack ut sina huvuden från butikerna intill. En bil stannade. Folk glodde. Jag höll bort kameran så han inte kunde nå den och upplyste honom om att det inte fanns någon film eftersom det var en digitalkamera.
Ge mig kameran! svarade han då. Det är förbjudet att fotografera här! Jag fortsatte protestera. Visade bilderna jag tagit. Förklarade. Han grep efter kameran, jag höll bort den på nytt. Han krävde att jag skulle radera minneskortet men jag vägrade eftersom det var fullt med bilder. Hizballah som tror jag spionerar eller någon småkriminell droghandlare? frågade jag mig själv. Säkert något mitt emellan. Nån hizballah-wannabe som spelar allan.

Ge mig kameran! Han började bli fysisk. När jag vägrade ännu en gång tog tjockisen tag i min arm och började leda bort mig.
Kom med här! sa han upprört. Jag gjorde lite lätt motstånd men insåg att jag inte hade en chans. Hans tag om armen var fast och min kroppstyngd vägde lätt i sammanhanget. Han drog mig med sig i ett par meter. Vi verkade vara på väg in i en port. Nu började jag bli orolig på allvar.

Då kommer det plötsligt upp en kille till oss. Han frågar tjockisen vad som står på. Jag förstår inte vad de säger men jag hajar att den nyanlände är på min sida. Jag kan inte se hur han ser ut för vi står bredvid varandra och han har kapuschong. Men jag lutar mig fram att titta efter. Jag har svårt att tro vad jag ser, svårt att förstå vad som sker.
Wassim?! utrbrister jag. Han tittar på mig. Ser mig i ögonen. Visst fan är det han. Det är Wassim. Wassim Dandash! Den enda i hela stan som jag känner. Det tar några sekunder. Kommer du ihåg mig? frågar jag. Så ler han.
Johans!
Det är ju dig jag letar efter! utbrister jag. Det är ju därför jag är här! fortsätter jag och slår ut med armarna, hoppas tjockisen ska förstå. Vi kramar om varandra.
Hur är läget? undrar jag. Hur mår din mamma? Din pappa? Och syrran?
Dom mår bra, säger Wassim. Tjockisen har släppt taget om min arm. Wassim säger några ord, höjer rösten ett snäpp och förklarar att jag ju bara ville ta en bild. Att han ska dra. Men det är vi som drar. Tjockisen står kvar när vi går nedför gatan.

Det blev ett kärt återseende med familjen Dandash. Det visade sig att de flyttat till en helt annan del av staden och Wassim berättade att han inte varit tillbaka i sina gamla kvarter på ett halvår. Denna morgon hade en kompis övertalat honom att hänga med och gå ett ärende. Wassim hade först inte känt igen mig, bara sett att det var en utlänning i trubbel. Och eftersom han gillar utlänningar gick han dit för att se vad som stod på.

Hade jag inte tagit den där bilden och tjockisen lackat ur och ställt till en scen och Wassim inte passerat under de 90 sekunder som allting inträffade hade jag aldrig hittat Dandash igen. Jag undrar vad som hänt om han inte kommit förbi...

Väl hemma hos familjen Dandash visade det sig att Wassims syster Lena gift sig och precis flyttat till USA. Men storebrorsan hade kommit tillbaka från Sverige där han bott i flera år och det var första gången vi sågs. Vi åt lunch allihopa och jag hängde hemma hos dem i sju timmar innan jag under envisa protester från familjen ansåg att jag var tvungen att åka tillbaka till Damaskus igen. Pappa Dandash, Dansdash Dansdash, följde mig i hällregnet ner till den väntande bussen mot Chtaura och Damaskus. På vägen hem kunde jag inte sluta tänka på hur osannolikt allting var. Hur vansinnigt flyt jag haft. Egentligen borde jag nog bli religiös tänkte jag, kanske shia. Men det får bli en annan dag.

Settlerwatch

Ett drygt halvår har passerat sedan jag publicerade någon text på najahund. Under denna tid har jag arbetat med ett projekt som är kopplat till mina tidigare erfarenheter i Hebron. Onsdagen den 12 augusti, då Genèvekonventionen fyllde 60 år, publicerade organisationen Settlerwatch, som jag varit med att grunda, en hemsida. Settlerwatch är en partipolitiskt och religiöst obunden ideell förening. Organisationens syfte är att sprida information om israeliska bosättningar och internationell humanitär rätt samt skapa opinion för ett omedelbart stopp för all utvidgning av israeliska bosättningar på ockuperat palestinskt territorium. Huvudverksamheten består av hemsidan som fylls med information om bosättningarna samt korta sammanfattningar av de mest centrala rapporter som skrivits om dem av orgaisationer som OCHA och de israeliska människorättsorganisationerna B'Tselem och Yesh Din.

Debbatartikel i SvD Brännpunkt

Samma dag som Settlerwatch blev officiellt på internet publicerade vi tillsammans med Kristna Fredsrörelsen en debattartikel i Svenska Dagbladet. I artikeln uppmärksammar vi Genèvekonventionens jubileum samt kritiserar det internationella samfundet för att förhålla sig alltför passivt inför Israels uppenbara brott mot krigets lagar. EU:s sporadiska Israelkritik klingar falsk när man samtidigt förhandlar fram ­fördelaktiga handelsavtal med landet. Förhållningssättet urholkar enligt oss förtroendet för Genèvekonventionen.

Israeliska bosättarexpert på besök i Sverige

Under vecka 35, det vill säga 24-28 augusti, har Settlerwatch tillsammans med Kristna Fredrörelsen bjudit in representanter från de israleiska organisationerna Peace Now och B'Tselem för att delta vid en rad olika möten och och seminarier som behandlar de israeliska bosättningarna och den internationella rätten. Från Peace Now kommer Noa Galili, fältarbetande bosättarexpert som arbetar i organisationens Settlement Watch Team vilka under snart 20 år undersökt och rapporterat om de israeliska bosättingarna. B'Tselem representeras av Eyal Hareuveni, också han fältarbetande bosättarexpert.

Utöver möten på Riksdagen, UD och med de politiska ungdomsförbunden arrangeras två stora seminarier dit allmänheten är välkomna. Seminarierna äger rum i ABF-huset på Sveavägen 41 i Stockholm och arrangeras i samarbete med Global Utmaning, Olof Palmes Internationella Centrum, ABF samt Kristna Fredsrörelsen.

Seminarium onsdag 26/8 klockan 15-18: Utöver våra israeliska gäster Noa Galili, Peace Now och Eyal Hareuveni, B'Tselem, medverkar bland andra Hans Corell, tidigare chef för FNs rättssekretariat och rättschef på svenska UD. Efter presentationer om de israeliska bosättningarna samt den internationella rätten följer ett paneldiskussion innan publiken släpps in att delta i samtalet. Vill du komma? Skicka en anmälan till seminarium26augusti@globalutmaning.se

Seminarium torsdag 27/8 klockan 18-20: Utöver våra israeliska gäster Noa Galili, Peace Now och Eyal Hareuveni, B'Tselem, kommer en folkrättsexpert att presentera den internationella rätten. Information om fler medverkande kommer inom kort. Vill du komma på kvällsseminariet? Skicka en anmälan till info@settlerwatch.com

Läs mer på www.settlerwacth.com

Välbesökt föredrag på ABF

Detta diagram väckte mycket förvåning och upprördhet. Hur kan omvärlden ha tillåtit Israel att mer än fördubbla antalet bosättare de senaste 15 åren? undrade många. Lägg märke till att diagramet inte räknar in de israeler som lever på ockuperat område i Östra Jerusalem. Totalt lever idag ca 470.000 israeliska bosättare på ockuperat territorium. Siffrorna är hämtade från, UNOCHA, Peace Now samt Haaretz och bygger på den israeliska statistiska centralbyråns data.

Omkring 75 personer kom till ABF på Sveavägen för att lyssna till mina erfarenheter och berättelser från Hebron, Västbanken och Israel/Palestina. Jag lade mycket fokus på att redogöra för israels bosättningspolitik och många uttryckte efteråt stor förvåning och avsky inför det faktum att nästan en halv miljon israeler nu lever på ockuperat område. Det internationella samfundet fick mycket kritik från mig och flera åhörare för den passivitet som visats gentemot israel i denna fråga. Många var övrens om att Sverige, EU, FN och inte minst USA har ett stort ansvar i att Israel under de senaste 15 åren mer än fördubblat antalet bosättare. Att detta tillåtits ske under den tid som fredförhandlingarna varit som mest intensiva är inget annat än en stor skam. Det palestinska styret fick sig också en ordentlig känga under diskussionen.

Med tanke på att Israel-Palestina konflikten är en av de mest välbevakade i världen är det minst sagt märkligt att så få känner till hur omfattande den israeliska bosättarrörelsen är.

Hebron, bosättarna och Gaza - välkommen på föredrag

Lever hoppet om en fredlig lösning på konflikten? Hänger kriget på Gaza
samman med situationen på Västbanken, israeliska bosättningar och
ett passivt internationellt samfund? Väkommen till ABF Sveavägen den 27/1
och Alby bibliotek den 28/1 för föredrag och diskussion. På bilden: Graffiti i Betlehem.

Natten mot söndag utlyste Israel eld-upphör och strax därpå gav Hamas Israel sju dagar för att lämna Gaza och öppna gränsen för mat och mediciner. Det drygt tre veckor långa kriget ledde till enorm förödelse och massor av förlorade människoliv. Runt om i världen demonstrerade tiotusentals människor och en del kräver att israels ansvariga politiker ska dömas för krigsbrott. Samtidigt uttryckte många människor förståelse och stöd för Israels agerande. Det internationella samfundet förhöll sig som vanligt passivt.

Tisdagen den 27/1 har jag blivit inbjuden av ABF och (s)-2000 för att tala om mina erferenheter som internationell observatör i Israel/Palestina. Sommaren 2008 arbetade jag för fred och folkrätt som ekumenisk följeslagare i Hebron på Västbanken, bland annat tillsammans med israeliska och palestinska fredsorganisationer.

Välkommen på ett föredrag och bildvisning om den segregerade staden Hebron där israeliska bosättare lever mitt ibland den palestinska befolkningen. Hur hänger kriget på Gaza samman med situationen på Västbanken? Vad får den israeliska bosättningspolitiken för konsekvenser för palestinierna och hoppet om en fredlig lösning på konflikten? Jag kommer även berätta om israeliska freds- och människorättsorganisationers fruktsamma arbete innan jag via en utflykt till den israeliska staden Sderot lämnar ordet fritt för era åsikter, tankar och reflektioner om Gaza, Hebron och Israel/Palestina-konflikten.

ABF, Sveavägen, tisdag 27/1 klockan 18:30

eller

Alby bibliotek, Albyvägen 6c, T-bana Alby, onsdag 28/1 klockan 17:30

Välkommen!