Refklektion kolon: Jag har varit har i tva hela dagar nu. En sak jag tankt pa ar att Beirut ar en relativt ren stad. Visst ligger det skrap har och dar, men det luktar inte sopor, avlopp eller piss som jag minns att det gjorde pa sina stallen i Turkiet och Marocko. En annan sak jag lagt marke till ar att det byggs dygnet runt. Vid midnatt kan man se byggarbetare i fard med att lagga asfalt och gjuta cement. Man ser fortfarande rester efter kriget men de kommer nog byggas bort ratt snart.

Det ar pafrestande att vara i ett land dar man maste pruta pa allt. Nu i borjan har jag inte orkat bry mig, prutandet far komma efter hand. Men det ar irriterande att ga omkring och veta att man far betala for mycket. Vad som ar desto roligare ar att beirutborna ar oppna och trevliga. Idag kom jag i samsprak med tre lokala alkisar som bjod mig att sitta ner pa en stol langs med deras gata. De bjod pa vindruvor och vi forsokte kommunicera sa gott vi kunde. Ahmed, 85, och Ismael, runt 65, var skona gubbar. Deras polare som var 41 kandes dock lite tveksam. Nar jag sagt adjo och lovat att komma tillbaka hann jag inte ga mer an 50 meter innan jag kom i samsprak med Joseph vilket slutade med att man korde runt mig i bil en timme for att visa stan. Han var valdigt trevlig men jag var pa min vakt hela tiden. Vid nagot tillfalle borjade jag fundera over hans intentioner och blev lite orolig att han var nagot i stil med den paflugna bogen jag hamnade brevid nar jag var pa Benfica-match i Lissabon, men jag tror han ar schysst... Jag fick hans nummer tror jag ringer honom nagon gang i nasta vecka. Han verkar kunna oppna lite dorrar och visa mig haftiga saker har i Beirut.