Mr Jafari. Det knackar pa dorren. Jag plockar snabbt bort en talrik och gar for att oppna, Gustav ar strax bakom.
"Welcome Mr Jafari, please come in!"
Framfor oss star en valrakad glasogonprydd man med beige byxor och den ljusa skjortan instoppad i baltet. I handen han portfolj. Han stirrar hapet pa oss.
"Please, Mr Jafari, come in. We prepared the dinner for you, there is spaghetti, tomato sauce and some salad too" sager jag och pekar inat vardagsrummet dar maten star uppdukad pa golvet.
"It's so good to see you, Mr Jafari" sager vi och racker fram vara hander. Mr Jafari haller krampaktigt i portfoljen. Han mumlar nagot pa persiska, halsar tveksamt och forsoker se vad som finns bakom oss men dar finns bara glas och talrikar for tre personer samt kastrullerna som ryker.
"Very nice to meet you, Mr Jafari" sager vi och tar ett steg at sidan. "My name is Johannes and this is my friend Gustav". Jag visar med handen att han ska kliva in. Mr Jafari ser chockad ut. Han tvekar en sekund, tar sedan nagra steg in i rummet och ser genast mot det oppna koket, men dar finns ingen. Blicken far tillbaka till vardagsrummet och fastnar till slut pa oss. Han rynkar pa ogonbrynen och forsoker forsta. Mr Jafari ser pa oss som om vi vore tva ufon. Han ar sa forvirrad att han inte hor fnisset fran koket.
"Please Mr Jafari, have a seat" sager jag och pekar valkomnande mot maten.

Da, i en explosion av rop och skratt, flyger Mohsen, Massoud och hans lillebror Muhammed fram fran koket. Meisam oppnar badrumsdorren och vacklar ut med handen for magen i ett hysteriskt skrattanfall. Mr Jafari har tappat all uppfattning om tid och rum och star med portfoljen i handen mitt pa vardagsrumsgolvet. Vi andra tjuter av skratt. Massoud slar sig for knana och borjar hoppa upp och ner samtidigt som han klappar sig pa pannan i nagot som liknar ett skrattanfall som taget ut Loranga, Masarin och Dartanjang. Dom knuffar Mr Jafari i sidan och slar honom med handflatan pa axeln. Det lyser i ogonen, gang pa gang brister de ut i nya skrattsalvor.

Mr Jafari stannade i 2-3 timmar men hamtade sig aldrig riktigt fran chocken. Det visade sig att han inte varit pa besok pa tva manader och forst ringt pa hos en granne. Nar han till slut kom ratt oppnade tva totalt okanda svenskar dorren och pratade som om de vantade hans besok. Fast han inte talar ett ord engelska var det uppenbart att de dessutom tankte bjuda honom pa middag. Till slut slog synapserna knut pa varandra. Massoud gick runt med ett nojt flin hela kvallen, det var han som kande Mr Jafari bast och som bett oss att oppna dorren. Jag tror han sov valdigt gott den natten.