Jag tror jag hade tankt skriva en lang avslutning. Sammanfatta for mig sjalv vad jag har gjort och inte gjort, om det blev som jag tankt mig eller inte. Om det kanns bra att aka hem eller inte.

For det forsta hinner jag inte det. Jag befinner mig i Beirut sedan i tisdags kvall och har fullt upp med att traffa vanner och springa arenden. For det andra tror jag det ar ganska svart att sammanfatta fem manader och likt en akademisk uppsats forsoka komma till en slutsats. Framfor allt eftersom jag inte hade nagra speciella forvantningar eller mal nar jag lamnade Sverige i september. Jag visste inte riktigt vad jag ville gora eller hur lange jag ville vara borta, jag visste bara att jag ville aka till Beirut och Libanon. Jag minns att jag ville komma bort fran trygga rutiner och se och uppleva nya saker och om det nu var ett av malen sa kan man nog saga att jag lyckades med det.

Vad jag ar saker pa ar att det kanns bra att aka hem. Det ska bli jatteroligt och skont att traffa alla jag tycker sa mycket om, ata griskott och cykla. Drygt fem manader i Libanon, Syrien och Jordanien blev det och jag tar med mig manga jobbiga, fina, roliga och trakiga minnen hem till Sverige. Och jag lamnar ett par vanner som jag hoppas fa traffa snart igen.

1 kommentar:

Jonas Mosskin sa...

Jag tror jag förstår. Jag minns att jag länge tänkte skriva på texten "minne från Marocko". Jag kom bara halvvägs innan jag kom hem. Det dröjde nästan ett år innan jag skrev klart texten. Jag insåg att jag ville skriva klart det jag börjat. Det är alltid så mycket som händer. Hejdået tar upp ens tid. Kommahemmet tar en massa tid och sedan ska man finnasigtillroet och då tänker man bara på här och nu och vips har det gått tre månader.

Om två timmar kommer Elsa till Köpenhamn. Jippi! Försöker fördriva tidne med att göra viktiga saker. Har haft en sjukt intensiv vecka. Mars ser ut att ånga på i ett hiskeligt tempo. Jag gillar det men önskar att jag hann sova mer än 5-6 timmar, men det är svårt att hinna med. Och när jag väl ska lägga mig då är jag speedad.

Lycka till med hejdået och hälsa Beirut. Jag refererar mycket till Beirut märker jag för mig själv. Mina två veckor där har präglat mig oerhört starkt. Drygt fem månader i Beirut/Damaskus är ju faktiskt 1/30-del av ditt liv! Sjukt.

kram JM