Himmel eller helvete?

Det var en gång en vis svensk man. Han levde i Jerusalem och tog med en grupp utländska turister till ett palestinskt flyktingläger. En av lägrets invånare tog emot gruppen och visade dem runt i misären. "Titta", sa han, och pekade på några barn i smutsiga kläder som lekte i en skrothög. "Våra barn växer upp utan framtid" fortsatte palestiniern. Han ledde gruppen genom smala, fuktiga gränder fulla av skräp och smuts. Det var ett under att de höga betonghusen, som genom åren blivit högre och högre i takt med att familjerna växt, inte föll samman över dom så sneda och vinda de var. "Vi kan inte dricka vattnet i kranarna och när regnet faller klarar inte avloppssytemet av trycket och lägret täcks av avloppsvatten", berättade palestiniern. "Det här är helvetet på jorden" fortsatte han. Gruppen nickade instämmande, tackade för besöket och återvände chockade till Jerusalem.

Två månader senare var den vise svenske mannen tillbaka i flyktinglägret tillsammans med en ny grupp utlänningar. Samme palestinier visade gruppen runt, pekade på barnen på skrothögen, berättade om kranvattnet och avloppssystemet. "Det här är helvetet på jorden" sa han. Gruppen tittade oförstående på honom. "Vad är det du står och säger?" undrade en upprörd ung man. "Ni har rinnande vatten och barnen har skor på fötterna. Skulle det här vara helvetet på jorden?" Han skakade på huvudet. "Då ska du se slumområdena utanför Bombay!" Många i gruppen, som bestod av utbytesstudenter från länder som Etiopien, Indien och Brasilien förargades över palestinierns - som de tyckte - överdrifter. Palestiniern förargades över gruppens kritik och - som han tyckte - brist på solidaritet med människorna i lägret. Grälet gick så långt att besöket var tvunget att avbrytas och gruppen vände tillbaka till Jerusalem.

Den vise svenske mannen försökte förklara för utbytesstudenterna hur palestiniern upplevde situationen - att han blev djupt sårad av gruppens reaktion och negligering av lägerinvånarnas lidanden. Han försökte också förklara för palestiniern hur någon med tiotals miljoner landsmän som lever i djup fattigdom och misär upplevde palestinierns tal om "helvetet på jorden". Ett antal veckor senare, efter en hel del medling, gick palestiniern och utbytesstudenterna med på att slutföra turen i lägret. Återbesöket gick bättre och turen kunde genomföras till slut.

Den vise mannen heter Håkan Sandvik och är präst. Han har bland annat tillbringat många år i Mellanöstern för svenska kyrkans räkning. Jag hade nöjet att träffa honom genom den utbildning jag fick innan jag skickades iväg som ekumenisk följeslagare. Många mindre detaljer är säkerligen inte korrekt återberättade men huvudpoängen i historien tror jag mig ha förstått.

Det hjälper inte den som har det svårt att det finns någon som har det ännu värre. Men det är ändå en tänkvärd historia.