Rue Damas 88, Beirut, Libanon. Jag sov en natt i mitt nya hem i tisdags kvall, men officiellt flyttar jag in imorgon. Man kan utan att overdriva pasta att halva lagenheten skulle vara mer ar tillrackligt stor for mig. Eftersom jag inte har med mig mer an en resvaska och en liten ryggsack med grejor har jag lite svart att skapa en hemtrevlig kansla i mer an ett av de fem rummen. Lyckligtvis hyr jag den moblerad och for att vara inredd av libaneser ar det ganska smakfullt. Jag vet inte vilket av de tre sovrummen jag ska valja men tankte att om jag sover en natt i varje sa blir det lattare att valja sedan. De tva sovrummen som vatter at oster har balkong mot en lugn och ganska ful bakgard. Det tredje sovrummet som vatter at vaster har fonster mot Rue Damas, en lite stokig men fin gata. Balkongen loper forbi vardagsrummet anda bort till salongen och eftersom det ger en kansla av frihet att kunna valja om jag vill ga till salongen inomhusvagen eller utomhusvagen sa tror jag att jag kommer valja det tredje sovrummet. Men jag ska ge alla rum en arlig chans.

Nar jag valt sovrum sa tankte jag uppratta ett kontor i ett av de anda rummen dar jag ostort kan skriva och studera. Det sista sovrummet far bli gastrum. I vardagsrummet, dar det finns soffa och tv kan, jag vardagsslappa och kanske lasa tidningen. I salongen kan jag ata sondagsmiddag och ha bjudningar runt det stora bordet i exklusivt tra. Den stora fragan ar om jag ska ata frukost pa en balkong, lunch pa den andra och middag pa den tredje eller om jag ska valja fran gang till gang? Jag tror jag skjuter det beslutet pa framtiden. Liksom den kristna bourgeoisien i Beirut borde jag kanske, med tankte pa mitt boende, anstalla en kvinna fran Sri Lanka for 100$ i manaden att skota tvattning, stadning och matlagning. Men eftersom jag tycker det ar sa vansinnigt motbjudande att mitt huvud haller pa att sprangas i bitar varje gang jag ser en overklassfru ga framfor kundvagnen och peka pa varor som hennes "maid" ska plocka pa sig sa skurar jag med gladje golv i timtal.

Det var en schizofren kansla att vandra fran rum till rum, packa upp vaskan och sova ensam i denna enorma lagenhet som jag gjorde i tisdags. Anledningen till att jag valde den har lagenheten var att alternativen var som sunkiga studentrum fran attiotalet och dessutom nastan lika dyra. Lagenheten, eller vaningen, ar valdigt fin och jag tankte att vafaan, jag har inte sa lang tid kvar i Beirut sa varfor inte unna sig nagot utover det vanliga? Det ar vart att punga upp 100$ extra for att bo bra den sista tiden. Dessutom tror jag pa att lana av sin framtid och ge till sin nutid. Ta fran de rika och ge till de fattiga. Det kanns som ett vinnande koncept.

Det fungerade ganska bra i Shatila men jag ville ha nagonting eget, framfor allt som jag far finbesok fran Sverige om knappt tre veckor. Det kanns underbart att kunna erbjuda Jonas och Elsa en paradvaning nar de kommer ner. Jag har inte hunnit se sa mycket av kvarteren runt omkring men det verkar vara en mysig del av Beirut. Husen ar gamla och laga och jag gillar atmosfaren pa Rue Damas, det ska bli roligt att lara kanna en ny stadsdel. Ett stort plus ar det fina bageriet 50 meter fran min port dar man kan inhandla brod och bakverk dygnet runt. Jag ser fram mot en harlig tid i Beirut nar jag kommer tillbaka fran Baalbek imorgon. Eller om det blir pa sondag.