Ur dagboken fredag kväll. "Jag sitter på Al-Faysal El-Bakhar i Tripoli. Det här är nog första gången i mitt liv som jag går ensam till en seriös restaurang. Det känns lite konstigt. Det är inte så mycket folk vilket är märkligt med tanke på att ramadan tog slut igår. Men jag är kanske tidigt ute, klockan är bara halv nio. Ett par bord bort sitter elva man, de flesta med stora svarta skägg och sådana där vita mossor som jag aldrig lär mig namnet på. Tripoli har en helt annan atmosfär än Beirut, till stor del beroende på att stadens befolkning till 90% består av muslimer. Jag sitter vid fönstret och tittar på bilarna som åker förbi. Det blåser och regnar.

Klockan ringde halv sex. En timme senare mötte jag upp Ayman och de andra utanför Shatila. Varje är efter ramadan åker ett gäng ungdomar från lagret till en sjö nära Tripoli för att festa och umgås. Jag blev bjuden att följa med och så kom det sig att jag satt i en buss på vag norrut med femtio palestinska ungdomar som spelade trumma, dansade och sjöng. Det började ösregna precis innan vi kom fram men det fanns en uteplats med tak där det dukades fram högtalare, mixerbord och generator. Habibi, habibi, habi-i-i-i-bi. Festen var igång. En busslast med andra ungdomar slöt upp, ringdans varvades med discodans.

När jag satte mig på en bank med ryggen mot bergen och den konstgjorda sjön och tittade på alla glada, dansande, ungdomar kom jag på varför det kändes surrealistiskt: Inte en droppe alkohol. Ingen som ens tänkte tanken att knacka en öl eller shotta tequila. Jag tittade på klockan, hon var tio over elva. På morgonen.
Jag är relativt säker på att jag aldrig kommer att få uppleva något liknande i Sverige. Det känns lite fattigt. Det sitter i den svenska ryggmärgen att man måste kroka för att festa, en tragisk del av vårt kulturarv. Ärligt talat, det är ju hemskt att vi inte kan umgås och slappa loss på ett dansgolv utan att dricka alkohol.

När palestinierna åkte via Byblos hem till Beirut så tackade jag för mig och hoppade av i Tripoli. Det kanns som en värdig debut att äta lamm, hummus, och fatouch (libanesisk sallad) på Al-Faysal El-Bakhar i Tripoli och nu sitter jag mätt och belåten insvept i röken från vattenpiporna. Det har kommit lite fler gäster nu men är långt ifrån fullt."