Kanada. Kanske ar jag naiv, kanske inte. Men nar jag slog pa tvn i eftermiddags borjade jag undra over det dar jag skrev om mujahediner fran Pakistan till Marocko. Folk verkar ha tappat konceptet helt. Haromdagen skojade jag om i ett mejl till en kompis att jag gick omkring i burka for att det var for farligt att visa sig utomhus. Det kanske inte ar en sa dum ide...

Min tjeckiske rumskompis ville sticka ner och kolla vad som hander nere vid ambassaderna och jag skulle valdigt garna hanga pa, nyfiken som jag ar. Men det har ar nog en sadan gang det ar bast att tygla sig och stanna hemma. Det ar manga osakra uppgifter om vad som egentligen hander i Damaskus ikvall men jag har sett tv-bilderna fran den dansk-svensk-chilenska ambassadbyggnaden och det sag ganska galet ut. Pa eftermiddagen nar jag kom hem fran dagens lektion mottes jag av en minilastbil med 10-15 killar i islams grona farger som ropade alahu akbar. Alla danskar och norrman har blivit ombedda att lamna landet omgaende, far avvakta och se vad UD sager. Men det skulle kannas javligt fanigt att sticka harifran nu, tror risken att det skulle handa nagot ar ytterst liten. Jag har inte varit inne i centrum idag men bortsett fran den dar lastbilen och en lite demonstration utanfor en moske igar har jag inte markt nagonting ovanligt. Kvarteren dar jag bor ar lika lugna som vanligt. Det kanske ar lage att ta pa mig nagon av de palestisna- eller hizballahateraljer jag inhandlat och om nagon fragar ar jag kanadensare fran Calgary.

Det verkar som om vi europeer har underskattat muhammeds symboliska varde och den laddade politiska stamningen i mellanostern. Min larare, palestinsk kommunist, ar inte sa upprord men kan inte forsta hur man kan komma pa tanken att publicera karikatyrerna. En kompis fran Shatila mejlade ikvall och berattade att folk i lagret ar vansinniga och att utlanningar inte ar valkomna langre. Igar hindrades en svensk delegation fran att ga in i lagret av en uppretad folkmassa trots att de var eskorterade av Abu Mujahed som var lagerledare under 80-talets inbordeskrig och i vanliga fall gor mer eller mindre som han vill i Shatila.

Min kompis skrev att han trots att han inte ar religios var fly forbannad over karikatyrerna. Det ar det har som jag tycker ar det verkligt intressanta. Att de sekulara ocksa kanner sig krankta och ar arga. Min analys ar att det inte handlar om Muhammed i forsta hand, utan om att araber och muslimer sedan lang tid tillbaka kanner sig otroligt orattvist behandlade av vastvarlden dar "kriget mot terrorismen", palestinakonflikten och Irakkriget ar de mest aktuella faktorerna till detta. Mina sekulara vanner tycks se muhammedkarikatyrerna som ytterligare ett bevis pa vastvarldens forakt infor den muslimska varlden. Jag har full forstaelse for att de misstror och ar besvikna pa europeer och amerikaner, det har de all anledning att vara. Men det kanns helt overdrivet och onodigt att reagera som folk gor nu, jag tycker de fokuserar pa helt fel saker. Det som sker nu ar inget annat an forjavligt och har har muslimska ledare och politiker ett stort ansvar. Regimen i Syrien ar vana att ta till hardhandskarna och tvekar inte att bekampa kurdiska eller socialistiska grupper och demonstrationer med de mest valdsamma metoder. Om Bashar ville skulle ingen ens komma pa en kilometers avstand fran ambassaderna.

Det ar dags att ga hem och plugga. Ska bli intressant att se vad som hander de narmaste dagarna. Valdigt intressant.

1 kommentar:

Jonas Mosskin sa...

Det ligger mycket i det du säger. Förutom efter 11 september kan man dessutom lägga till århundranden av svepande stereotypa skildringar av muslimer från västerländskt håll så får du en härlig grogrund till ambassadbränder. Men händelserna i Teheran och Damaskus är mycket misstänkta tycker jag. Här är regimen inblandat på det ena eller det andra sättet för annars skulle aldrig en folkmassa kunna åstadkomma så mycket förstörelse som man gjort.
Fortsättning följer.