Slapp fangarna loss det ar var! Efter att ha sovit med langkalsonger och gatt runt med halsduken virad tatt runt halsen i en manad kom sa antligen det jag vantat pa. Varen. Den kom over en natt, plotsligt i sondags var det femton istallet for fem grader och solen varmde. Sedan dess har himlen varit bla och jag kanner hur kroppen borjar vakna till liv igen.

Jag var trott och sliten nar jag kom till Syrien. Luffarlivet i Jordanien sog pa krafterna och jag hade inte mycket energi kvar. Hade jag inte kant ett sadant sug efter att ge arabiskan en chans sa hade jag akt hem. Jag har haft tre timmar lektion om dagen men annars har jag inte astadkommit sa mycket. Nyfikenheten har varit ersatt med trotthet och tempot har varit lagt.

De senaste tio dagarna har jag tagit mig for lite mer och jag borjar komma i gammal god form. Den har veckan har jag hangt en hel del i Umayyadmosken, mitt favoritstalle i Damaskus. Mosken som byggdes i borjan av 700-talet ar med sina tre minareter en av de allra kandaste arabiska konstruktionerna och en av de viktigaste moskeerna. Platsen dar Umayyadmosken ligger har varit religios helgedom sedan ca 3000 ar tillbaka och dar har statt saval romerska tempel som en kyrka. Moskeomradet ar ca 7000 m2 stort, varav tva tredjedelar utgors av en enorm stenlagd gard som omges av hoga murar. Arkitekturen ar vacker och mosaiken otrolig. Det som ar kvar av den. Trots brander, jordbavning och mongolsk plundring har Umayyadmoskens prakt overlevt till vara dagar.

Men vackra och stora byggnader finns pa manga stallen i varlden. Det som gor Umayyadmosken speciell for mig ar kobinationen av flertusenarig historia, pelare, minareter, boneutrop och mosaik tillsammans med lekande barn och stora familjer som har picknick. Ibland kommer det en busslast shiamuslimska iranier som gar rakt over borgarden for att grata vid Imam Husseins kvarlevor som sags finnas dar. Hussein ar Muhammeds barnbarn och dodades i Karbala, Irak. Atmosfaren ute pa borggarden, som jag kallar den, ar fin och valdigt speciell. Blandingen av religion och vardagsliv och parkhang i Tantolunden tilltalar mig. Jag kanner mig valkommen och hemma pa ett satt som jag inte gor pa nagon annan religios plats. I Umayyadmosken finns en plats for mig ocksa, dar jag kan lasa, fundera och bara vara.

Min favoritsysselsattning ar att titta pa folk. Framfor allt barnen som leker kurragomma, kull eller bara springer omkring. Igar nar jag lag i t-shirt i solen och filosoferade fick jag plotsligt syn pa en pojke med rullskridskor. Rullskridskor!
Jag foljde honom med blicken i flera minuter, det sag sa harligt ut nar han for fram bland duvor, smabarn och svartkladda kvinnor med murar och minareter i bakgrunden.

Rullskridskor ar inte nagot jag brukar foknippa med moskeer. Men med domkyrkor. Det var i Uppsala for nastan exakt tretton ar sedan, i mars 1993. Jag var tio ar och halsade pa min storebror som fyllde 25. Jag hade fatt ett par begagnade rullskridskor av min pappas kompis nagon vinter tidigare men kunde sallan aka eftersom den enda asfalterade vagen pa Rodon, storvagen, var for farlig. Darfor tog jag med mig rullskridskorna till Uppsala. Vad jag inte visste var att staden mest bestod av kullerstenar och jag blev saklart besviken over att inte kunna aka. Min storebror brukade alltid hitta pa en massa roliga saker och ville val att jag skulle fa aka pa riktigt slatt och fint underlag. Jag vet inte. Men plotsligt befann jag mig inne i Uppsala domkyrka. Jag stortade fram mellan kandelabrarna fran den ena sidan till den andra medan brorsan tog tid. Inte en gang, utan manga ganger. Jag minns att vi var dar pa dagen och att det nastan bara var vi inne i domkyrkan. Det later ganska knappt nar jag tanker pa det och det ar bra konstigt att ingen sa till oss. Och hur iden att ta med sin sin lillebror for att aka rullskridskor i domkyrkan foddes ar ocksa en gata.

I Umayyadmosken ar barns lek fin och inte smutsig. Jag tror det ar darfor jag tycker sa mycket om den. Jag skulle inte bli forvanad av att se nagon flyga drake eller kasta frisbee dar. Fran mars till oktober brukar familjer komma dit och ha stora maltider. De har med sig gasbrannare, grillar och kokar te. Pa Umayyadmoskens borggard verkar allt vara okej och om det nu finns en gud sa tror jag att Umayyadmosken ar hans favoritplats. Ocksa.