Vattenglaset. Om jag inte hade haft kabeltv eller tillgang til internet hade jag inte haft en aning om den uppstandelse som nagra skamtteckningar i en dansk tidning publicerade i september vallat. Men trots att jag anser historien vara fruktansvart overdriven och pa manga satt ointressant har jag foljt den med ett oga oppet. Jag kan meddela att livet som skandinav, eller arab for den delen, i Syrien tuffar pa som vanligt om nu media lyckats mala upp det som att det star en stor arme av blodtorstiga mujahediner fran Pakistan till Marocko som branner danska flaggor och skjuter kalasjnikovs. Medelmuhammed dricker kaffe och roker cigaretter som vanligt, ungarna gar till skolan, solen gar upp pa morgonen och ner pa kvallen.

For mig rader det ingen tvekan om att den uppkomna konflikten till stor del ar politisk. Men religion ar ju politik. Jag har fatt andrahandsuppgifter om att Syrien tagit hem sin ambassador fran Danmark, vilket ar ett exempel pa detta. Bashar Assad kunde inte bry sig mindre om bilderna pa Muhammed, men tar tillfallet i akt att profitera pa den uppkomna situationen och tjana billiga poang hos sitt folk. Alaqsabrigaderna som omringade EU-byggnaden pa Vastbanken ar i grunden en sekular rorelse, men efter Fatahs daliga valresultat tar de chansen att avreagera sig lite. Samtidigt ar det forst nar en ekonomisk bojkott hotar skandinavisk export som fragan blir viktig pa hemmaplan, laste om en svensk arlabonde som var oroad och kritiserade den danska regeringen. Som om han hade brytt sig om han inte varit orolig for sitt eget skinn. Pengarna talar.

Jag ar for yttrandefrihet och tryckfrihet. Av princip ar jag for ratten att publicera bilderna pa muhammed, precis som jag ar for ratten att gora ett konstverk som framstaller Jesus och larjungarna som homosexuella oavsett vad varldens alla pavar, kardinaler och kristna tycker. Men man kan helt klart diskutera val av tidpunkt, medmansklig respekt med mera. Le Soir publicerade bilderna tillsammans med en text som lod nagonting i stil med att "ja, vi har ratt att publicera bilderna". Visst, men det betyder inte att man behover gora det. Nar man ser pa nyheterna far man en kansla av att varldens journalister med alla tillgangliga medel forsoker
fa Huntingtons teori om "The Clash of Civilizations" att uppfyllas. I morse sande BBC live fran en marknad pa Vastbanken dar en dansk flagga lag pa marken. De forbipasserande torkade skorna pa flaggan. Bilderna visades i flera minuter utan kommentar. Oerhort krankande och provocerande, danskar och icke-muslimer blir sakert forbannade. Men tank om det bara fanns en flagga? En enda flagga pa hela vastbanken. Vad ar nyhetsvardet i att visa den? Media bidrar till att forstarka manniskors hat. Genom att visa en liten militant grupp i Saudiarabien pa tv kommer plotsligt indonesiska muslimer pa att de ocksa ar forbannade. Man ska inte tysta ner eller tiga ihjal nagot som verkligen hant men bevakningen maste vara nyanserad.

De flesta araber och muslimer lever i diktaturer dar stat och media sitter i samma bat. Det ar inte sa konstigt om en saudiarabisk taxichauffor kraver en ursakt fran Danmarks regering och drottning. Men nar hogt utbildade politiska och religiosa ledare kraver ursakter fran andra an de ansvariga utgivarna blir jag trott. Som nar hizballahs Sheikh Hassan Nasrallah enligt uppgift sa att om det inte kom en ursakt snart sa kunde vad som helst handa, att det finns manga som ar beredda att forsvara Profeten. Nasrallah ar otroligt intelligent och palast och vet exakt hur det ligger till, men han valjer den latta vagen -att skrika och gapa och elda pa. Patetiskt.

Det finns tva intressanta diskussioner som bor foras. Den forsta handlar om yttrandefrihet i forhallande till respekt for andra manniskor tillsammans med diskussionen om det ar skillnad pa folk och folk. Den fors i viss man nu, men kanns inte sa intelligent. Bortsett fran om det ar forbjudet att avbilda Profeten, vad bor man tanka pa innan men publicerar nagot valdigt kansligt? Och ar det nagon skillnad mellan en karikatyr av en kapitalistisk jude med stor nasa och Muhammed med bombbalte? I sa fall vilken? Var ska man dra gransen? Vad ar osmakligt, olagligt, roligt eller bara dumt?

Den andra diskussionen handlar om hur araber och islam framstalls i vastvarlden. Den diskussionen tycker jag ar valdigt viktig och intressant. Om jag forstatt saken ratt sa valde Jyllandsposten att publicera bilderna for att de ansag att media bedriver en sjalvcensur gentemot islam. Det har jag valdigt svart att se och skulle garna vilja hora deras och likatankades argument. Jag upplever det som att media formedlar en valdigt skev bild av islam, araber och mellanostern. Hur manga artiklar och nyhetsinslag handlar om krig, vald, terror, diktatur, kvinnofortryck och religios fanatism och hur manga handlar om nagot annat?
Sjalvklart har ett sjalvmordsdad i Jerusalem eller Bagdad ett nyhetsvarde. Liksom Irans karnkrafts- och eventuella karnvapenambitioner. Men nar sag du senast ett reportage om hur det ar att vara bonde i Bekaadalen eller fiskare i Saida? Nar intervjuades Fahed som tjanar en syrisk lira (ca 50 ore) per sko han nitar ihop (han hinner med ca 40 i timmen) om hans framtidsdrommar? Vem fragade Enaam hur det kandes nar McDonalds i Beirut nekade henne jobb for att hon var palestinier? Vem skildrar nagot av hur vardagen ser ut i mellanostern? Vad kan det fa for langsiktiga konsekvenser om man hela tiden valjer att visa valdet och fundamentalismen istallet for att fraga hur det ar att vara ung och kar i Jordanien? Jag tror att en stor del av muslimernas kraftiga reaktion bottnar i den forargelse manga kanner for hur de beskrivs i vastvarlden. Jag vet inte hur manga manniskor som velat visa mig att de inte ar terrorister under de har drygt fyra manaderna. Samtidigt verkar manga muslimska ledare vilja cementera de fordomar som redan finns om islam.

Enligt min mening ar den har historien en orkan i ett vattenglas. Jag ser garna att manniskor, varlden over, kammar till sig och borjar diskutera de verkligt intressanta fragorna. Som om hur det gar for Kicki Danielsson med hennes alkoholmissbruk eller vem som har storst brost eller knullat med flest i Paradise Hotel. Varfor far vi inte hora nagonting om det? Dar kan vi verkligen diskutera sjalvcensur.