Sara. Rami ar fran Tjeckien, jag ar fran Sverige. Vi bor tillsammans med en tysk i Zahira, Damaskus. Rami och jag tycker om ishockey. Det ar fa saker som araber bryr sig mindre om an vinter-OS och nar saval tysk som slovensk och italiensk tv for sjunde dagen i rad valde att visa konstakning och skridsko istallet for ishockeyn i onsdags och den svenska radion dessutom inte gick att fa in sa fick vi nog och lamnade in parabolen pa service for att oppna fler kanaler.

Igar kvall nar jag och Joakim kom hem sent knappte jag pa tv:n. Jag kom pa att jag sett SVT Europa pa kabeltv-menyn forut och forsokt fa in den men utan att lyckas. Nu nar tv:n varit pa service gjorde jag ett nytt forsok. Jag letade upp SVT Europa i menyn och trycjte pa "OK". Rutan blev svart. Ett par sekunder senare kom plotsligt bilden. En utvecklingsstord tjej stod inne pa ICA och plockade ner ett paket waffers i kundkorgen. Kan det bli mer Sverige an sa? Kan man komma langre fran Bashar Assads Syrien an sa?

Vi sag sista halvan av Saras varld, en dukomentar om en 30-arig utvecklingsstord tjej och hennes vardag. Vi sag hennes kamp for ett sjalvstandigt liv och hur hennes foraldrar och syster stottade henne. Vi sag hur hon akte pa solsemester med andra utvecklingsstorda tjejer och killar och vi sag hur hon och hennes kompis Bäcken blev sminkade av Bäckens lillasyster innan de gick pa dans.

Sedan jag lamnade Sverige har jag knappt sett en enda utvecklingsstord person. Jag minns tre tydligt, en man i Shatila, en lite flicka i Tyre och en flicka pa bussen i Damaskus. Kanske har jag sett nagra fler, men det ar inte manga. Jag har funderat over vart alla utvecklingsstorda haller hus och jag misstanker att de halls i hemmen. Kanske ar de en skam for familjen?

Oavsett vilket sa blev jag rord, stolt och lycklig over att se vilket enormt stod Sara fick hemifran och hur hon och Bäcken gick och kopte smink. Det ar nar sadana som Sara ges mojlighet att leva och utvecklas efter sina forutsattningar som man kan tala om ett civiliserat och bra samhalle. For mig ar Saras kamp en bekraftelse pa hur ett valfardssamhalle bor fungera. Om det innebar att fler utvecklingsstorda ges ratt till ett vardigt liv sa betalar jag stolt och glatt varldens hogsta skatt. Det ar mycket som kan bli battre i Sverige, men nar man befinner mig i Syrien blir det tydligt hur langt fore de dlesta lander vi ar.

Jag onskar att alla fick samma stod och mojligheter som Sara. Jag onskar att jag hade en kopia av Saras varld dubbad till arabiska som jag kunde visa for syrierna. Jag skulle vilja riva ner varenda affisch och banderoll med Hafez och Bashar Assad och ersatta dem med tv-apparater som sande Saras varld. Dygnet runt.

Om en halvtimme borjar semifinalen mellan Sverige och Tjeckien och jag kommer kunna se matchen pa SVT. Men det kanns inte lika viktigt langre. Jag hoppas Sara traffar nagon bra kille -det ar hon vard.