02.48 -Ur dagboken natten till tisdag "Det ar markligt hur fort det forandras. I nastan exakt tre manader var jag ensam. Det var upp till mig om det skulle handa nagot. Jag hade ingen att diskutera svara beslut med, ingen att ty mig till. Oftast ingen att dela upplevelser med. Det var jag, jag, jag. Jag hade valt att ha det sa.

I samma sekund som Jonas och Elsa svangde runt hornet och blev synliga i gangen for ankommande resenarer pa Beiruts flygplats tog ensamheten slut. Jag blev vi. Vi var tillsammans i femton dagar. Vi gjorde en valdig massa saker tillsammans. Vi upplevde och slappade, pratade och garvade. Och vi at fantastiska frukostar.

Alldeles nyss tog det slut. Vi stoppade vaskorna i bakluckan och tog farval. Chaufforen startade motorn och bilen for ivag nedfor en tom Rue Damas. Jag stod och sag efter den, langt borta svangde tva roda ljus av vagen. Jag var ensam igen.

Imorgon, eller kanske i overmorgon, ska jag fatta ett par beslut som ror min narmaste framtid. Jag ar nyfiken pa vad jag kommer bestamma mig for att gora, det ska bli valdigt intressant att se. Men nu ska jag sova."