Allting har ett slut. Det blev jag pamind om sent igar kvall nar min telefon, min kara mobil, lade av for gott. Vart jag an har kommit, och vem jag an har mott sa har jag blivit trakasserad for min telefon. Saval i Stockholm som i Shatila. Till och med min familj och mina narmaste vanner har kastat glapord efter mig. Alla har svikit mig. Vad omvarlden aldrig forstod var att deras mobbing bara forde mig och mobilen narmare varandra. Vi blev ett kart par som stod upp for varandra. Blodsbroder. Jag tejpade, limmade och lagade. Och mobilen fungerade alltid. Det kanske inte var sa estetiskt vackert men i en ytlig varld bevisade vi att det ar insidan som raknas.

Men nu ar det alltsa slut. Igar kvall drabbades mobilen av displayblodning. Nar jag skulle titta efter vad klockan var sag jag en stor svart flack pa skarmen. Varken hjartmassage eller konstgjord andning hjalpte. Det ar med stor sorg och saknad jag vandrar vidare i varlden. Ensam. Men stark.