Lllääättttttmmmjjjööölllkkk. Sedan en vecka tillbaka ar jag pa plats i Damaskus och jag har en tretimmarslektion i arabiska varje dag. Jag borjar fa koll pa alfabetet och ovar pa att lasa korta texter. Det ar svart och kraver enorm koncentration att omvandla alla strack och prickar till ljud, hjarnan kanns som en degklump efter bara nagra minuter. Huvudet ar fullt av nagot smetigt, kladdigt, konstigt varje gang jag gar hem fran min larare Mazen och da onskar jag inget hellre an att fa dra nagra bars och ta tunnelbanan till Soderstadion for att skrika mig tillbaka till apstadiet. For att rensa skallen och lata hjarncellerna vila lite.

De svarta tecknen lyser mot mig fran det vita pappret och jag far anstranga mig till det yttersta for att kunna forma ljud till vad jag ser. Det ar en fantastisk konst egentligen, att lasa. Otroligt att vi pa nagon tiondel kan transformera nagra krumelurer till tal. Processen jag ar inne i nu, och sakerligen kommer att befinna mig i ett tag framover paminner mig om en tid for ganska exakt 17 ar sedan. Jag var nyss fyllda sex ar och satt vid koksbordet pa Rodon. Framfor mig hade jag en blavit pappersforpackning innehallande mjolk. Lattmjolk. Av nagon anledning, lat oss saga ett barns nyfikenhet, satt jag och stirrade pa forpackningen. Jag visste att det fanns lattmjolk i den. Det stod nagonting pa mjolkpaketet med stora svarta bokstaver. Jag borjade fran vanster. Lllll, äääää, ttttt, ttttt, mmmmm, jjjjj, ööööö, lllll, kkkkk. Lllääättttttmmmjjjööölllkkk. Lättmjölk!
Det hande inte plotsligt en dag, utan kom langsamt smygande. Omedvetet till en borjan aven om beteendet saklart uppmunrades av mamma och pappa. Langsamt larde jag mig lasa.

Det tar mig flera minuter att lasa tre meningar pa arabiska och felen jag gor ar manga. Men jag langsamt lite battre, lar mig av mina otaliga misstag. Det lilla liggande upp-och-nervanda c:et med en prick under blir oftast ett b-ljud, aven om det slinker ut ett n-ljud ibland. Det ar jobbigt, frustrerande och roligt pa samma gang. Och ibland far jag den dar speciella kicken jag kan fa av att lara mig nagot nytt, satta en svar ekvation eller forsta ett oregelbundet franskt verb. Det ar en underbar kansla och jag vet att jag har manga sadana kickar framfor mig om jag klarar av att vara motiverad och fokuserad. Vara talmodig och disciplinerad. Det ar den storsta utmaningen.