Klimatforandring. Den 28:e december pulsade jag med Jonas och Elsa genom flera decimeter tjock sno pa knappt 2000 meters hojd i Cedarreservatet i Choufbergen, Libanon. For tre dagar sedan, den nionde, var jag nere pa 18 meters djup och tittade pa sjogurkor, trumpetfiskar och andra markliga varelser i Akabaviken, Jordanien. Dagen darpa vandrade jag i oknen i Wadi Rum.

Lawrence av Arabien ar delvis inspelad i Wadi Rum for den som minns branta rodbruna klippor, upp till 300 meter hoga, som skjuter upp ur sanden. Vinden och sanden har gjort markliga spar och urgropningar i bergssidorna vilket gor att det ser valdigt dramatiskt ut. I tva dagar vandrade jag omkring i det vackra landskapet. Det finns nagra sanddyner men marken ar mestadels slat och stapplik och bestar av grus och sand. Jag sov i ett talt pa det statliga resthouse som finns i byn Rum. Jag hade hort att natten i oknen kan vara kall, men att jag skulle frysa i understall, strumpor, mossa, sovsack och tva filtar hade jag inte raknat med. Aven om det ar vinter och sovsacken tunn. Forsta natten regnade det och jag gladdes over att personalen overtalat mig att inte sova pa taket, under stjarnhimlen. Manen los sa klart att man hade kunnat vandra hela natten och anda orientera sig bra mellan bergen.

Okenlandskapet paminde mig om den svenska fjallvarlden. Enda stora skillnaden var att snon var sand. Man fick samma kansla av att har bestammer naturen, du kan vistas dar men inte pa dina vilkor. Du maste anpassa dig for att overleva. Forsta dagen, efter fyra timmars vandring, sag jag tva sma vita blommor med gula standare som stack upp ur sanden, 2-3 centimeter hoga. De vaxte dar mitt i ett hav av sand, grus och sten. Otroligt! Avsaknaden av sanddyner gor att framkomligheten med jeep var bra och ganska ofta kunde man se turister pa jeepsafari. Som skotrar i Are. Pa vag hem i skymningen motte jag en jeep som korde fast i sanden. Jag stod och tittade pa medan foraren gasade och pa sa satt tvingade hjulen djupare och djupare ned i sanden. Jag bler overtygad om att de var stadsbor nar en av passagerarna gick och satte sig pa motorhuven medan foraren gasade. For att fa faste? Dumma 08:or. Jag har varit med om att fastna i sno tillrackligt manga ganger for att veta att det inte ar en bra taktik.

Eftersom jag gillar utsikter var jag tvungen att forsoka klattra upp pa ett av de branta bergen. Men jag fick ge upp 40 meter fran toppen, det var lite for farligt att klattra upp sjalv. Ingen visste ju var jag var och jag hade varit tillrackligt vaghalsig som tagit mig sa langt. Jag satte mig pa en klippa och at min matsack medan jag njot av utsikten. Nagra korpar flog hogt ovanfor mig och kraxade, det ekade kusligt mellan bergen. Verkligen inget mysigt ljud. Bergens formation gor ekot valdigt starkt, varfor man pa langt hall kunde hora boneutropen fran mosken i Rum.
Nar jag klattrat ner fran klippan och slog pa telefonen pep det till. Forvanad over att jag hade tackning laste jag meddelandet. Mitt i den jordanska oknen fick jag det glada beskedet att jag hade blivit farbror igen. Otto hade fotts. Harligt, valkommen till familjen Otto! Vi ses snart.

Nu ar jag tillbaka i Akaba, denna ocharmiga och trakiga stad vid Akabaviken. Det ar Eid, hogtid, och staden ar full med semesterfirande jordanier. Liksom hotellen, vilket tvingar mig att sova pa taket for mostsvarande 55 kronor. Priserna i Jordanien ar valdigt markliga, ibland ar det dyrt och ibland tokbilligt. Till priset av en natt pa ett smutsigt och snuskigt hotells tak kan man kopa 35 falafel. Jag hade hoppats pa att gora tva dyk imorgon men det var for fa anmalda sa jag far noja mig med snorkling i ett korallrev. Joakim kommer snart tillbaka fran Egypten och sedan drar vi norrut igen.