Firas. Sa heter mannen som tog over efter sudanesiske Abdu och visade oss vagen sista biten till hotellet i torsdags. Firas ar runt 40 och arbetar som fransklarare och oversattare har i Damascus. Igar kvall bjod han oss att folja med till hans grannes brollop. Vi tackade givetvis ja och en timme senare befann vi oss pa ett drusiskt brollop med allt vad det innebar av ringdanser, livemusik, kitch och nio-vanings brollopstarta. Brollopet borjade i torsdags och pagar i tre dagar. Vi stannade i fyra timmar och jag dansade ringdans tva ganger. Inte helt latt, men haftigt att fa vara med. Brudparet kom en timme efter oss och satte sig pa en tron utsmyckad med blommor i alla mojliga farger. De lamnade bara sin tron vid tva tillfallen,
for en kort dans och for att med sabel skara den enorma brollopstartan. Den sag ut precis som i alla sagor och tecknade filmer med tva sma figurer forestallande bruparet hogst upp pa den nionde graddbekladda vaningen. Bruden var vacker och kladd som en prinsessa men log nastan aldrig. Vi tyckte synd om henne, hon satt mest som en prydnad bredvid brudgummen och sag inte ut att trivas. Kanske var hon nervos och tyckte det var jobbigt att bli exponerad som hon blev? Kanske var det hennes och brudgummens fader som beslutat om giftermalet och hon inte ville nagat hellre att fly genom natten pa ett arabiskt fullblod med en ung svensk?

Tyvarr dog mitt kamerabatteri men det ar ingen kvall jag glommer i forsta taget.

Idag tog Firas och hans van Matouz oss till Sednayya, en vacker stad uppe bland bergen en halvtimme med minibuss fran Damascus. Vi at frukost dar och fortsatte sedan upp till en syrisk-ortodox kyrka hogst upp pa toppen av ett berg. Utsikten over det vackra stapplandskapet var enorm. Det ar fem dagar sedan jag landade pa Beirut International Airport och jag far nypa mig i armen for att forsta att jag inte drommer.