Ur dagboken, söndag kväll. "Jag sitter på takterassen jag precis hittade och blickar ut över ett nedsläckt Beirut. Klockan sju öppnades himlens portar och det första regnet sedan jag kom hit vräkte ner. En kvart senare gick strömmen och Beirut blev svart. Nere på gatan brummar en generator som förser baren på hörnet och några grannar med el. I en del fönster lyser det, men de flesta husen är nedsläckta. Var tionde sekund lyses himlen upp av blixtar och hustaken blänker till. Då och då mullrar åskan. Det är otroligt mäktigt. Nej det här går inte längre, vinden piskar och regnet tilltar ännu mer. Det regnar så mycket att sikten är dålig och fast jag sitter under tak blir jag blöt. Jag får gå ner.

Jag kom precis hem från en promenad. Jag tog på mig regnkläder och gick ner på gatan. Vatten överallt. I de muslimska kvarteren intill där jag bor var det i princip helt nedsläckt. Hela gator var svarta, men det var mycket folk i rörelse. Barnen var uppspelta och sprang omkring, överallt hördes röster. Då och då lystes gatan upp av blixten eller ljuset fran en scooter och man såg silhuetter av människor på trottoarerna. Här och där stod en dörr öppen och därinne satt människor runt tända ljus. Det var en väldigt speciell stämning och det var härligt att vandra omkring på de mörka gatorna i regnet.

Kriget slog ut all infrastruktur och strömavbrott är tydligen vanliga. I trettio år har beirutborna levt med dem så vi är nog de enda som inte har mer än ett staerinljus hemma. Tydligen kan vi ansluta oss till generatorn om vi vill, det kostar 15$ i månaden. Jag har sett fram emot min första natt i mitt nya rum, vädret och strömavbrottet gör det otroligt mysigt. Tyvärr kom strömmen just tillbaka, men den kanske hinner försvinna igen."

Strömmen hann försvinna igen. Tyvärr han den komma tillbaka också innan jag somnade. Imorse vaknade jag för första gången i mitt nya rum. Jag ställde mig i fonstret och tittade ut över Medelhavet. Det är fortfarande väldigt tufft ibland men i mitt nya hem med havsutsikt har jag åtminstone en fast punkt. Det känns bra.